Varje år är det dags för kritiker i media att utse årets bästa, bok, film, musik osv. Amerikanska musikindustrin publicerar i år 5 nomineringar i 91(!) olika kategorier. Hur kan man dela upp musik i så många kategorier kan man undra ? Har man dock kategorier som "Best Melodic Rap Performance" så går det säkert. Några nomineringar inom alla möjliga genrer ska väl även jag lyckas pressa fram, allätare av musik som jag är.
Så håll till goda, klicka på skivomslag så kan du lyssna på exempel!
Vi börjar med något lättlyssnat och fräscht i popgenren
I kategorin Bästa Belgiska Pop nominerar jag Multitude med Stromae
En genre du kanske inte väntat dig..
I jazzgenren Stor stjärna som gör lite vad hon vill nominerar jag Cecile McLorin Salvant med Ghost Song. Hon har gjort flera snygga jazzskivor på senaste åren, denna sångerska med påbrå från Haiti boende i Florida. Här inleder hon med en Kate Bush-låt från 70 talet, inspelat i en kyrka, magiskt.
Det var pop, jazz. Dags för nåt klassiskt. I genren:
Bästa filmmusiken till nåt som inte är en film nominerar jag
Pittsburgh Symphony Orchestra / Manfred Honeck MacMillan Larghetto
Storslaget, vackert magiskt. Hög volym rekommenderas. MacMillan en av de bästa nutida tonsättarna och Manfred Honeck en av de bästa med dirigentpinnen.
I genren Mest Hypade Jazz fusion nominerar jag Not Tight av Domi & JD Beck
Oväntade inspiration från Zappa och 70-tals jazz-fusion med en massa heta jazzgäster med en tjej på keyboard och en kille bakom trummorna. De ser oförskämt unga och oskyldiga ut.
I genren Gammal klassiker med ganska ny fräsch violinstjärna så spelar Vilde Frang Beethovens violinkonsert med en sån lätthet och totalt fokus så att denna sönderspelade violinkonsert känns nyupptäckt och glittrande.
I genren Okänd klassiker med en jävla massa otur nominerar jag Hans Rott Symfoni nr 1 med Jakub Hrûša och Bamberger Symphoniker.
Hans Rott är en doldis och hans liv liknar skit rent ut sagt. Född utanför äktenskap av skådespelarföräldrar som dör innan han är vuxen, studerade musik under Anton Bruckner, Gustav Mahler är klasskompis och nog låter de ganska lika. När han presenterar sitt första symfoni så blir han rent ut sagt behandlad svinaktigt av Johannes Brahms, rena mobbingen. Försöker få diverse musikjobb, det går så där och på ett tåg hotar han en medpassagerare med pistol när denne ska tända en cigarr eftersom han tror att Brahms har laddat hela tågvagnen med sprängämnen. Efter detta så tas han om hand och placeras på mentalsjukhus. Gör flera självmordsförsök innan han dör i tuberkulos 26 år gammal. Fy fan. Men musiken är fantastisk om man gillar Mahler och senromantik.
I genren Härligt elektroniskt 70-tals flum som aldrig tar slut (med musik á la Tangerine Dream om du minns) nominerar jag Deus Arrakis med Klaus Schulze. Efter detta mästerverk la Klaus ned rubbet för gott. Lugnande, hypnotisk, slut ögonen och låt dig dras med på en okänd resa.
I genren Virtuos blockflöjt nominerar jag Origins med Lucie Horsch
Hennes förra var en barockfest med överjordiskt blockflöjtspel. Nu inleder hon med Charlie Parker och sedan är det allt mellan himmel och jord - och det funkar!
I genren Bästa svenska med stora ambitioner: Eros Agape Philia med Sara Parkman
Parkman är ingen favorit men det här är nåt helt annat, gud va bra!
Det var några av de jag lyssnat mest på under året. En massa bra musik helt enkelt.
Vi tar med några blues/rock/jazz skivor också bara för att få en mer lättlyssnad mix: Blood Harmony med Larkin Poe och Common Ground med Robben Ford och Bill Evans.
I popgenren mitt favoritband Dawes med Misadventures of Doomscroller, Ingen hårdrock undrar du? Nja, det tuffaste jag kan åstadkomma The Fighter med Simon McBride.
Och sen har vi ju alltid tidernas bästa julskiva Christmas med Michael Buble´.
Vilka är dina favoriter?
God Jul!