Om det började med Johann Wolfgang von Goethe vet jag inte riktigt men 1700-talsförfattaren är fortfarande ett dragplåster i Weimar. Två svenska kulturnördar har han iallafall lockat hit. En trång, svettig färd med nattåg till Berlin är nästan som bortblåst när vi stiger av på ”kulturbahnhof” i lilla Weimar som visar sig vara en charmig pärla med lågt tempo och med mer än Goethe att bjuda på. Överambitiöst lyssnar jag på utdrag ur ”Den unge Werthers lidande”, en riktig världshit från 1774. Massor av känslor och olycklig kärlek. Goethes hus finns kvar, färgsatt enligt hans egna färglära. Efter besöket hemma hos herr Goethe så blir det belöning i form av weissbier och Aperol Spitz. Ännu mera kultur väntar. 1920-talets Bauhaus-rörelsen har sina rötter här och ett nytt museum. Man lär sig massor om den turbulenta perioden innan nazisterna tog makten och låste in både tavlor och konstnärer. Även om det är mycket tysk borgerlig högkultur så avslutar vi dagen på en enkel servering med syriska specialiteter, gott men precis som med museer serveras det ibland alldeles för mycket för att man ska orka allt. Snart vidare till Dresden!