… bakifrån vintern i skallen dig slår


En sommardag…

För hösten vet…

Så tänker du bara att tiden går

och håller jag ut tills det blir vår

så kanske att nånting händer

så slåss du för livet i vinterns hus

och äntligen ser du en gnutta av ljus

och äntligen vintern vänder

Så sänker du äntligt din gard och står

med rödögon näsblod och tovigt hår

på tröskeln till trösten och ljuset

och vänder dig om och går ut mot vår

men bakifrån vintern i skallen dig slår

så du trillar på näsan i gruset

Där ligger du still…