Först gav dom det här objektet i rymden en tråkig siffer/bokstavskombination som namn, men när det visade sig vara något mycket spännande blev Rama ett arbetsnamn. Möte med Rama av Arthur C Clarke är en science fiction klassiker som står i min bokhylla och väntar på att bli läst på nytt. Berättelsen om ett mystiskt okänt föremål som närmar sig jorden, avlångt och cylindrisk fascinerade då och denna nya himlakropp fick nu många astronomer att kippa efter andan.
Ett eget namn fick det med hjälp av befolkningen på Hawaii, där teleskopet som upptäckte den står. (bilden)
Oumuamua – en spejare, budbärare från långt borta för länge sedan.
Det visar sig att Oumuamua passerade relativt nära ( med astronomiska mått) jorden och ingen upptäckte den då i oktober 2017, först tre dagar senare. En konstig form flera hundra meter lång, ett rörelsemönster, en bana runt solen där den sedan accelererade ut ur vårt solsystem ledde forskarna till: den kommer inte från vårt solsystem, den är antagligen en sten, klippa som kastats ut ur en explosion av någon sort, men man kan inte utesluta att den är konstgjord. Den skulle kunna vara ihålig eftersom den accelererade så snabbt ut ur solsystemet, 30 km i sekunden!
Hoppsan, där hajar man till. En spejare, en budbärare utifrån. Hur coolt vore inte det. Och vad säger att rymdfarkoster ska vara blanka, jämna och cylinderformade som i Clarkes bok.
En kommentar jag läste på nätet föreslår:
”We should build a wall around our solar system. We can´t let illegal migrant asteroids get into our solar system. Let Mexico pay for it.”
Lite mera faktabaserat och seriöst är detta TED-talk med Karen Meech.