Visst vill man fortsätta lära sig nytt! Som pensionär har man ju dessutom tid. Först det här med bitcoin. Digital valuta ska det vara så svårt? När DN försöker förklara detta med blockkedjor och bitcoin så tar jag sats. Men vad är det för skillnad på pengarna på mitt kort? Minns att jag vid nåt tillfälle stötte på bitcoin när nån ville ha betalt på nätet. Det var säkert nåt halvskumt, minns inte vad. Affär blev det inte. Tycker jag kan följa med i artikeln men fattar inte riktigt vitsen till slut. Så det blir lite snopet – uhu? Kvantdatorn då? Snabb som satan men svår att få att funka ännu. Men nu lär den finns att köpa för en förmögenhet hos IBM. Ska vara otroligt kraftfull och snabb men när man läser vidare om ”Q System One” så står man där igen med halvgapande mun, dum som ett spån. Alltså själva hjärnan i datorn måste frysas ned till nästan absoluta nollpunkten -273° för att funka och då gör den det bara i 100 millisekunder åt gången. Så jag behöver nog ingen att slösurfa och betala räkningar med. Speciellt eftersom den är 3 gånger 3 meter. Kvantdator, nä det blir nog inget. Men opera vill jag ju gilla och fatta det härliga med. Klassisk musik älskar jag men opera har varit ett litet no-go-area för min del. Men nu går jag en kurs på Senioruniversitetet under våren och får bekanta mig med de välbekanta mästerverken och ser redan fram nästa träff. Det ska nog gå bra. Jag har redan njutit av Elina Garanca som Carmen, jösses jag fattar, jag fattar!