Hej Björk Guðmundsdóttir ! Hur är det på din stora dag? Fullt med folk i lägenheten i Reykjavik som ska gratta eller har du gömt dig ute på landet nånstans? Själv tyckte jag det var kul att fylla 50, en del att ordna men med vänner på plats blir aldrig för mycket. Jag skriver till dig inte bara för att gratulera utan också deklarera min oreseverade beundran för dig, en skapande människa i ständig rörelse. Jag följer dig och köper allt du ger ut musikväg. Du är faktiskt den enda jag följer på Twitter då och då. Och när din senaste skiva Vulnicura kom i stråkversion härom veckan var jag på nätet och handlade. Minns mycket väl din Debut från 1993, den spelades en hel julhelg när jag firade hos min bror. Tillsammans med Greatest Hits är den en lätt ingång till din musikvärld. Lättare att förstå sig på en del annat du gett ut, men aldrig stillastående och ointressant. Fullständigt kompromisslöst, dina scendräkter, skivomslag är ett ett stort konstverk i sig. Omslaget till Vulnicura från i år är så vackert och skilsmässo-smärtsamt att det gör ont att lyssna på skivan. Jag har hört dig live en kväll i Stockholm för några år sedan, med blå golvmopp på huvet, i en dräkt som var en korsning mellan julgran och medicinmansdräkt från det okända Afrika. Magiskt, en av mina bästa konserter någonsin. Hoppas vi ses snart igen! Tills dess hoppas jag du har det bra och tar hand om dig.
Hälsningar Tomas