Man blir lätt nostalgisk när gamla rockhjältar går bort. Nu Charlie Watts 80 som nu lämnat oss. Minnen? Jag minns tonåren då Rolling Stones var ett spännande alternativ till de mera välkammade Beatlesgossarna. Man behövde inte välja man kunde svälja allt från Ronettes till The Who. Ett svettigt pojkrum hos Hasse S där man trängdes och lyssnade på lp:n Around and Around. Rockigt med bluesigt sväng. Bäst var Little Red Rooster. Senare i Stones-karriären minns jag hur man mötte upp med pappa för att åka bil hem till Slaka, istället för den tidigare bussen. Man hade ju varit på stan och köpt den nya Stones skivan, Aftermath. Lång speltid, en 9 minuters låt med improvisationer som aldrig tog slut. Häftigt!
Och Charlie höll takten.