I höstats äntrade jag min Monark igen efter både rullstol och kryckor. Det gick bra, inga vurpor men har uppgraderat min cykelhjälm från kommunal gratisvariant till ”rekommenderad av Råd och Rön” för säkerhets skull. Gå promenader och gå med stavar ger inte riktigt den motion man behöver, alltså cykel på slätten. Rengöring av min treväxlade, smörjning och byte av några delar gjorde underverk. Inte som min 18-växlade japanska underverk som jag långfärdscyklade med på 80-talet, men ändå. Sen har ju cykelsäsongen på Eurosport börjat också, häromdagen 6 dagar Baskien Runt, vackert vårlandskap, vältränade cyklister, superspännande upplösning och överentusiastisk men kunnig publik. Och så nu i mitten av april, det mest klassiska cykelloppet av alla; Paris- Roubaix. 25 mil från norr om Paris upp mot Belgien. Låter som typ Vätternrundan tycker nån, men detta är allt annat än motionslopp. ”The Hell in the North” kallas det, 28 avsnitt under loppet går på kullersten, gamla vägar som byggdes för Napoleons arméer och som underhålls just för detta lopp. Tänk damm eller regn och lera på slippriga kullerstenar och en massa vinnarskallar och du får en bild av vurpor och hänsynslös kamp. Grundades 1896 och smeknamnet fick tävlingen efter första världskriget när man fick leta efter vägen mellan ruinstäder, kratrar och skyttegravar. Får bara drömma om att hålla en snitthastighet på 40 km/h och istället kämpa mot kall aprilvind i allén bort mot Karlshov, en mil hemifrån. Ingen kullersten, bara omväxlande asfaltsväg men grusvägen genom skogen har dom hällt makadam på så lite tufft blir det, men mest är det njutning.