Låt oss för ett ögonblick innan konserten börjar förflytta oss till sommaren 1906. Gustav Mahler står på höjden av sin karriär. Han komponerar sin åttonde jättesymfoni tillägnad ”Den skapande anden – Veni creator Spiritus” ,han har gift sig med den konstnärligt begåvade, vackra och 20 år yngre Alma, fått två barn och ett toppjobb i Wien som konstnärlig ledare för operan. Den 8:e symfonin blir vid premiären en succe. Allt verkar bra.
5 år senare är han död. Då har äldsta dottern Anna 4 år dött i difteri, han har efter antisemitiska intriger lämnat arbetet i Wien och äktenskapet är i kris. Gustav har förbjudit Alma att komponera och oroar sig för den stora åldersskillnaden. Alma har varit otrogen och han träffar Sigmund Freud och grubblar.
Men nu ska snart dirigenten för kvällen slå igång 100 man i jätteorkestern, två fyrstämmiga körer med över 200 medverkande och 8 sångsolosångare som står beredda på på läktaren i Berwaldhallen.
Mahler har vari min ledsagare i konstmusiken ända sedan tonåren, 8:e symfonin är inte min favorit. Lyssna hellre på fyran och femman om du är ny i Mahlers universum.
Men nu är det live-premiär av detta jätteverk för mig. Och se där, nu kommer dirigenten Daniel Harding in på podiet. Nu börjar det.