Nu är det definitivt slut på sensommaren. Korna har åkt hem.
I år har ett tiotal tjurkalvar växt snabbt i hagen som gränsar till min tomt. Ovanligt skygga och lite allmänt asociala. Koflocken brukar ledsagas av en stor gammelko som håller lugn och ro. Inte så i år och jag har funderat hur i all sin dar ägarna ska kunna få in dessa halvvilda kreatur på kosläpet. Men se, det finns yrkesskicklighet inom alla jobb. Lugnt prat, lite extra god mat som lockbete och en massa tålamod så är alla ombord på en halvtimme.
Lugnt styr Helena jättetraktorn hemåt med alla kor på släp.
– Hej då, säger jag till korna, vi ses nästa försommar igen, eller visst ja det gör vi ju inte, det är ju definitivt slut för er också om man säger så.