Ibland vill man känna sig lite smart och ta till sig nåt populärvetenskapligt. Ulf Ellervik skriver sånt. Ursprung är en av hans senare böcker som det entusiastiskt pratades om i P1, men tyvärr jag går bet. Jag fattar inte tillräckligt av sammanhanget mitokondrier, DNA-sekvenser, ribosomer, RNA, golgiapparaten och varför inte de endoplasmiska nätverken för att kunna riktigt fatta och hänga med. Men så jag läser jag en spalt i DN om en riktigt skum bakterie som skiljer sig från det mesta annat på jorden, blir fascinerad och tycker mig få en inblick i allt som vi ännu inte riktigt vet.
På 2,8 km djup i en gruva i Sydamerika har man hittat bakterien och döpt den till Desulforudis audaxviator som lever i totalt mörker, i 60 graders värme. Den är ensam i sitt ekosystem och tillverkar organiskt kol ur koldioxid och kolmonooxid, kväve ur ammoniak i berggrunden och får sin energi av kosmisk strålning! Den tål inte en sak -syre. Utsätts den för ren luft dör den!
Den verkar helt enkelt inte vara gjord för jorden, mera för världsrymden om man säger så. Fantasieggande är bara förnamnet, och namnet ja, det kommer ur en mening på latin ur Jules Vernes bok Till jordens medelpunkt ”Descende, Audax viator, et terrestre centrum attinges,” ungefär ”Stig ned du djärve resenär till jordens mitt” eller som Google translate får till det: Sjunka, fet resande och markcentrumpunkter!