Det är nånting fel med det här tänkte jag (född 50) när jag står i väntrummet på vårdcentralen i Borensberg. Jag har mobilen i handen för att kolla eposten, gott om tid för det, lång kö 40-50 före, men jag är beredd. Det är gratis influensavaccinering för pensionärer under 4 dagar, precis som förra året.
Det som slår mig är att jag är den ende som har mobilen uppe. Ingen annan har den framme förutom en herre, (född 51) som tar ett samtal. Ingen surfar, ingen facebookar och ingen twittrar utan man umgås under den dryga halvtimme man får vänta. Man småpratar, frågar om vilket nummer på lappen som grannen har, diskuterar två nyöppnade livsmedelsaffärer om hörnet, återser bekanta man inte sett på ett bra tag, pratar om när man ställde upp sig på led i lumpen halvnaken och fick en spruta. Där var det minsann ingen som fotograferade. Man är där och i nuet utan att ens tänka på epost eller ”sociala” medier. Det är på det hela ganska trevligt och mysigt, även om det är överfullt och mottagningen är god.
Så här var det förr tänker jag, människor ser på varann, pratar om man har lust, hittar balans och lugn i vardagen. Det är nästan som en kurs i mindfulness.