Under en av de varmaste eftermiddagarna i år skulle jag sätta mig på altanen och svalka mig med ett glas Riesling. Hinner inte mer än ut förrän jag märker att nåt är fel.
Det luktar rök och visst är det grå rök man ser mot skogskanten. I samma ögonblick kommer två brandbekämpningplan, gula med stora vattentankar, dessutom med påslagna sirener ifall man inte skulle fatta:
Det brinner!
Man blir lite paff och kanske lite skakis. Det är ju i Californien, Grekland och Portugal det härjar skogsbränder men inte i Klockrike!
Cyklar snabbt ned till grannen som pratar med räddningstjänsten i telefon. De lugnar med att det är en bit bort, en kraftledningsgata, 1-2 hektar, dvs ett par fotbollsplaner (verkar vara vår tids ytmått), det är under kontroll.
Helt under kontroll verkar det ju inte vara eftersom ett par helikoptrar ansluter och fortsätter jobbet hela kvällen.
Ett par dagar senare pratar jag med brandmännen på plats som säger att det flammat upp igen men att det är lugnt.
Man känner sig liten och plötsligt får bränderna som visas på TV en ny innebörd. Det visar sig också att fågelvägen är det bara 950m från brandplats till min tomt. Inga skador på folk eller byggnader dock.
Och viktigast: mitt hemliga kantarellställe är intakt, bara nåt hundratal meter från brända stubbar och kottar.
