Cueva de las Manos, handgrottan i Patagonien, södra Argentina är en plats jag skulle vilja komma till. Här finns avtryck av händer som är runt 10000 år gamla. Målade av människor som levde där då som jägare – samlare på den Argentinska slätten. Händer som sträcker sig mot oss med ett starkt budskap. ” Vi var här, se oss, kom ihåg oss! ” Varför gjorde de målningarna, vad ville de egentligen, vad betyder de? Arkeologer tror att de är från unga män, pojkar och målade under en lång tid. Var det en rit, en besvärjelse, kontakt med andarna i grottorna? Vi lär aldrig få veta men nog skulle man gärna vilja stå bredvid och känns närvaron av deras händer. Det finns liknande artefakter i Europa, i Chauvetgrottorna i södra Frankrike, 30000 år gamla målningar av djur och människor. Händer som säger ”Kilroy was here”, som en blogg kanske med lite längre hållbarhet än nutidens digitala.
Tankarna väcktes av ”Sapiens – en kort historik över mänskligheten” av Yuval Noah Harari, läs den. I alla fall är de första två delarna (knappt hälften av 400 sidor) helt oundgängliga i förståelsen av hur vi utvecklades som art. Man lär sig massor på ett fascinerande sätt. Det handlar om människoarter som levde sida vid sida men hur Homo Sapiens var den enda som till sist fanns kvar. Om hur vårt språk gav oss en överlägsen förmåga att kommunicera om abstrakta föreställningar och hur vi kunde samarbeta utanför stammen, med människor vi aldrig träffat.
Eld gav oss makt
Skvaller hjälpte oss samarbeta
Jordbruk ökade vår aptit
Myter upprätthöll lag och ordning
Pengar gav oss något att lita på
Motsägelser skapade kultur
Vetenskap gjorde oss livsfarliga.