Olga Tokarczuks roman figur Janina Duszejko i ”Styr din plog över de dödas ben” gör mig sällskap i höstsolen, via ljudbok i hörlurarna medan jag räfsar ihop de flesta av alla fruktträds- och björklöv som nu ligger i drivor på min tomt. Jag behöver inte ha en välstädad gräsmatta men det värsta ska till komposten. Fru Duszejko i romanen är lite av en knäppskalle, men klok och älskar djur. Jag kanske inte älskar alla djur, tex. är ju fladdermus lite läskiga. En vaknar till liv när jag räfsar och ägnar ett par timmar åt insektsjakt. Fascinerande att se precisionen när höstflugorna på fasaden blir mat. Det ser man ju inte under mörka sensommarkvällar, man hukar lite förskräckt utan att se så mycket. Detta ganska örädda exemplar vilar en stund på husväggen innan den far vidare.
Och visst delar man fru Duszejkos facination för djur, hararna har det senaste åren varit talrika men nu har en stilig räv satt stopp för det. Att hämta tidningen på morgonen och se en räv jaga sork på gärdet bredvid är inte så dumt. Rådjuren har varit få de senaste åren men härom veckan stod en ung bock och glodde på mig och en eftermiddag var den framme och tuggade fallfrukt. Fallfrukt försöker man ju ta bort så inte vildsvinen dyker upp. Vid ett par tillfällen har jag saktat in bilen kvällstid när en väldig grå skugga i form av en ett ensamt vuxet svin korstat min väg bara nån km hemifrån. Dom vill jag inte ha i gräsmattan.
Men djur får gärna finnas i min närhet det påminner ju mig om varför man trivs här på landet, årstidernas växlingar, naturen som omger dig i sol och höstmörker.