När man har anledning att svara på frågan: ”Vilken musik gillar du?” brukar jag svara allt, utom growling death metal och operett. Dags att ta tjuren vid hornen med andra ord, och gå på operett. Det är den ena premiären. Den andra är live på bio, som ju är ett numera etablerat koncept att köra ut föreställningar från stora scener ut till folkets hus o.dyl. i mindre orter, i direktsändning och live alltså.
Detta blir premiär två: Motala Folkets Hus – direktsändning från Kungliga Operan i huvudstaden av Glada Änkan.
Det börjar som en högstämd Wagneropera innan vinterkräksjukan slår till bland sångarna. Föreställningen måste brytas och inträder teaterchef Benny Zetterberg ( Henrik Dorsin) för att rädda föreställningen och allt blir bara värre. Henrik Dorsin har tolkat om operetten och skrivit nya texter till gamla klassiska örhängen. T.ex. visar sig ”Så går vi till Maxim..” syfta på pizzeria Maxim i Hökarängen, bara en sån sak.
En anledning att jag är där är ju just Henrik Dorsin. Från ”Grotesco” till ”Jultomten är en kommunist”. Han är verkligen absurd och rolig och här har han fått till det. Som teaterchef försöker han förtvivlat få ihop en succe med divor med stora egon, en missnöjd styrelse och en hopplös handling. Det går åt fanders och han får sparken innan föreställningen är slut.
Henrik är kul. Se direktsänd konsert har man ju gjort hemma i soffan men det som verkligen får en på gott humör är ju sångarna och musikpärlorna – det var jag inte riktigt redo för. Att se skolande röster som Elin Rombo m.fl. ge allt det blåser verkligen bort allt februaridamm. Härligt med operett!