I två hundra år hade Sienaborna släpat vit och svart marmor för sitt väldiga gotiska bygge. Siena var ingen fattig småstad utan en av Europas rikaste och viktigaste så det är klart att det skulle finnas något extra, en jättekatedral. Siena styrdes av nio utvalda män (detta var före #metoo) under lång tid. Säkert enväldigt och brutalt odemokratiskt men det fungerade så till vida att staden blev rik och betydelsefull. De hade pengar att anlita de bästa konstnärerna, målararna och bildhuggarna som målade fantastiska fresker i stadshuset och skapade vackra statyer på hela katedralen.
Som sagt efter 200 år, 1339 så bestämde man att det inte bara skulle bli stort utan kristenhetens STÖRSTA kyrka.
1348 slogs allt sönder och samman när pesten drabbade Siena. En stor del av befolkningen dog och sedan dess har aldrig staden aldrig riktigt hämtat sig.
Ett sidoskepp står fortfarande oavslutat och lär så förbli, numera utsiktpunkt över staden med omgivning.
Men kyrkan är inget mindre än magnifik trots digerdöden.