En följd av att jag blev pensionär är bl.a. att jag numer har tid o ork att läsa tidningarnas ledare. Den här veckan började det riktigt illa: Corren på tisdag med en inhyrd ledarartikel av en Daniel Persson som gick till storms mot att den stackars Leif Östling fått löpa gatlopp. Ett citat om programmet som startade allt ”Vad som faktiskt levererades var en blandning av partpolitisk moralism och allmänt dravel.” och ledaren avslutades med ”socialdemokratin håller slöseri med skattemedel högt men föraktar människor som sköter sin egen ekonomi lagligt”. Så jävla dumt. På ledarplats!
Det blev inte mycket bättre med ytterligare ett mörkblått stolpskott, ledarskribent Christian Dahlgren yttrade sig i samma ärende dagen efter.
Nu var jag riktigt irriterad och som tur var hittade jag Göran Greiders ledare i ETC för att få lite balans i åsikterna. Där fick jag även tips om ”Jag, Daniel Blake”, guldpalmsbelönad film av Ken Loach. Ingen munter historia, men gripande och ett exempel vad den globala elitens skatteflykt konkret innebär på andra sidan skatteparadiset.
Tur att det blev tre soliga dagar i rad denna vecka, med lövräfsan och en miljon löv i trädgården. Skön terapi i ett annat slags paradis.