Det skrivs för långa böcker skriver Jan Guillou i sin senaste roman, Den som dödade helvetets änglar. Dvs. det är Erik Ponti, hans alter ego som skriver. In stövlar gamla romanfigurer, från dekalogen om 1900-talet och inte minst gamle superagenten Carl Hamilton. Numera stödd av käpp, liksom författaren själv eller om det är Erik Ponti som åsyftas. Det är en kul bok, speciellt om man kan Guillous universum. Full av aktuella referenser, kulturpersoner som vi alla känner igen, också hatobjekt som Expressen och SD känns igen. Guillous bok är på 320 sidor, alldeles lagom lång för innehållet men några av förra årets populäraste var alltså för långa, minst 200 sidor kunde kapas på både Lydia Sandgrens Samlade verk och Klas Östergrens Renegater enligt Erik Ponti, Guillou?
Läsvärd, en av Guillous bättre på senare år.
Lite lästips till sommaren alltså som du kanske inte hunnit eller haft lust till under våren.
En riktig bladvändare då, tyvärr inte med något självklart slut. I dina händer av Malin Persson Giolito. Man får tänka själv på ett aktuellt samhällsproblem, gängskjutningarna. Föräldrar som inte bryr sig, föräldrar som bryr sig och kämpar förtvivlat med söner som dras in i gängkriminalitet. En spännande historia som efter 60 sidor är mer eller mindre avklarad men sedan skriver Giolito skickligt vidare på temat Varför blev det på detta viset? Spännande om ett aktuellt ämne.
Vargarna från evighetens skog Karl Ove Knausgård. Som vanligt lägger mästaren Knausgård ut texten över en ganska vanlig historia som man lätt bläddrar vidare i. Och så har han den där fantastiska förmågan att väva in något helt annat. Djupa filosofiska frågor om liv, vårt ursprung och inte minst DÖDEN. Temat i denna liksom i den förra, Morgonstjärnan, vardag med en liten touch av science fiction. En koloss på 778 sidor och som i den förra väntar Knausgård på att plantera in en riktig knorr och frågeställning till de sista sidorna. Räkna inte med att du får nåt svar eller fortsättning på den "knorren" i nästa del.
Ytterligare en bamsebok, 560 sidor, Åsa Larsson Fädernas missgärningar, en deckare med en hel hög mord för Rebecca Martinsson & Co att bena ut. Men ack så välskrivna sidor. Mordhistorien må vara fantasifull men personteckning är av yppersta klass. För att inte tala om hur väl hon skildrar förhållandet mellan människa och hund. Det är kul och njutningsfullt. Men 560 sidor, ska det vara nödvändigt? Man börjar undra om inte Guillou hade en poäng när han tycker att man skulle kunna skala bort minst 200 av dom.
Men bra sommarläsning är det i alla fyra!