Frukost med Artemis


Jag har nu vant mig vid att tidningen vid frukostbordet kan vara digital. Så länge tekniken är med (99% av tiden) så fungerar det utmärkt. Slipper cykla upp till brevlådan efter papperstidning också.

Gröt, te, ostmacka lite juice " I'm ready for lift off" så att säga. Då landar en pushnotis om att Artemis-raketen står redo på startplattan för start inom 2 minuter. DN sänder live direkt från NASA. Artemis är alltså den nya raket som ersätter gamla Apollo-raketer från förra seklet för de stora rymdfärderna. Detta är premiärturen för den 96 m höga bjässen, utan astronauter denna gång.

Och där sitter jag, grå tveksam morgon i Klockrike och följer nedräkningen live. Svart natt i Florida och fullmåne! Och iväg så flyger den, jag kan se de olika stegen separeras medan jag trycker i mig resten av ostmackan. Allt går perfekt, den lägger sig i bana runt jorden och vecklar ut sina solpaneler innan den ska ge sig av mot månen. God*s Speed!

Wow vad människan kan åstadkomma!

Dagens första punkt efter detta blir att försöka programmera 2st av Biltemas Minitimer så att den funkar efter vintertid. Jag har manualen annars vore det kört, rätt knappar i rätt ordning. Efter lite trial and error så känner jag mig nästan som en raketingenjör, sucess!

Uppmuntrad av detta dags med nästa programmering, nya el-elementet i köket är effektivt och bra och det kan också programmeras. Där behöver jag tålamod och koncentration som en launch director på NASA för att ställa in klocka, normal temperatur, spartemperatur, program för tillslag och frånslag. Hur komplicerat kan det bli? Ganska rejält visar det sig.

Känner mig lite som "The Red Team" som tydligen kallades in någon timme före start att gå in under den vibrerande, pysande raketen och dra åt en packning som vibrerat loss en aning. Coolt är väl bara förnamnet.

Sen blir det ju lite komiskt när chefen på NASA ska ställa sig upp och ska tacka sitt team efter 20 min in på rymdfärden för deras insatser. Hon får inte micken att funka, inget hörs ut i lokalen. Som i den enklaste skolmatsal där rektorn står och fipplar med knapparna och förvirrat vänder sig till vaktis. Febril aktivitet vid skärmar och sladdar innan hon kan säga: Thank You!

Åter till nyheterna vid frukostbordet där tydligen inte ryssar/ukrainarna fått styr på sina raketer. En in i Polen och slår ihjäl två arbetande bönder på ett gärde. Suck!

Då frestas man säga fast med en betydligt mindre optimistisk ton:

Wow vad människan kan åstadkomma!