Det första som dyker upp när flight TP782 bryter igenom molntäcket är skog, barrskog och se där en liten öppning med en röd lada och ett hus med vita knutar. Man är hemma igen!
Och vägen hem kantas av gröna  fält, nyskördade åkrar där ett par rådjur avtecknar sig i fjärran, gulnande örnbräken i dikeskanten innan den stora skogen tar vid. Man påminns igen om den bästa av världar. Och när jag går ut i kvällstystnaden på gräsmattan så är Vintergatan helt öppen – inget storstadsbrus, inga motorfordon, inga sent öppna krogar med ölstinna gäster.
Bara en bekant knakande tallgren i vinden – djupt andetag, stjärnljus.