Här låg torpet Frustugan senast boende 1946 Gerda Pettersson f. 1872 och sonen Gustav f. 1901
Söndagspromenad med solen i ryggen. Den värmer faktiskt, trots att det bara är mitten av januari. Variationen på promenader är begränsad. Efter 27 år i Klockrike så har man trampat de flesta stigar många gånger. Passerar några gamla torpställen. ”Frustugan” i kraftigt förfall. De första åren jag bodde här kunde man gå in och studera hur trappan till övervåningen var byggd, det hade jag nytta av i mina egna byggprojekt. Det är inte möjligt längre, när taket ger sig går förfallet fort.
Gerda och Gustav var senaste boende här 1946. Skönt att de slipper se ruinerna, hoppas de hade ett bra liv, trots att det säkert var både enkelt och slitsamt.