top of page

Jag gillar science fiction


Jodie Foster lyssnar och spanar i Contact  ”Is there anybody out there?” 


HBO Nordic har inrättat en ny kategori bland sitt utbud på TV-serier och film – Dystopier. Förr räckte det med science fiction men i dystopin är vi ju kvar i gyttjan på jorden. Allt har gått åt helvete, människor med makt beter sig som svin.

Nya säsonger av The Handmaid´s Tale och Westworld bekräftar verkligen det. Första säsongen av The Handmaid´s Tale var dyster men bra men i andra säsongen verkar de ha borrat sig rakt ned i helvetet. Och att när vi kan tillverka perfekta robotar i Westworlds framtid så skapar vi ett nöjesfält där man kan hora och skjuta folk i westernmiljö. Ändå mera dystert var det i Vägen (2009) med Viggo Mårtensen som vandrar runt med sin son i en mörk mörk framtid. Den blev jag rent utav ledsen av att se. Bra men den orkar man inte med att se igen.

Motsatsen gäller sciencefictionfilmen The Martian (2015) med Matt Damon, den har jag sett tre gånger och i den får man äntligen svar på frågan kan man odla potatis på Mars med hjälp av sin egen skit. Filmen är positiv och kul, fylld av påhittighet, precis som människan när vi är som bäst.

En annan sciencefictionfilm som länge varit en favorit är Contact  (1997) med Jodie Foster. Hon är rymdforskare som jobbar på att få kontakt med andra civilisationer. Jodie lyckas och dom där ute vill faktiskt inte skjuta skallen av oss utan dom skickar istället en …. ja ja, jag ska väl inte spoila filmen. Kolla själv.

bottom of page