Varför blir många så provocerade av obetydligheter som att julfirandet fortfarande pågår i vissa trädgårdar och lägenheter ännu i denna dag, 1 mars. Fredrik Lindström har betecknat det som ren ondska att låta stjärnor och elljusstakar lysa obehindrat långt in på nyåret.
Tyvärr är jag likadan.
Nån km bort lyser utegranar och fult uppslängda slingor på verandor och i träd i flera hus. En redaktör på SvD berättar lite raljerande om den anonyma lappen i brevlådan med texten: ”Snälla grannar!!! Vill påminna er om att julen va slut den 13 januari. Tack” och konstruerar krystade ironiska svar i efterhand.
Varför reagerar man så här? Lindström, grannen och bloggaren. Det måste väl vara att det är en signal att ”jag struntar i era gemensamma regler att belysningen ska upp till advent och ned vid trettonhelgen eller däromkring. En signal om att jag inte är med er och tar avstånd från gemenskapen kring jul. Att vi inte vill tillhöra flocken och prioriterar annat. Jag skiter i er!”
Sånt är svårt att tåla.
Man får väl hoppas att vårljuset snart dränker kvarglömda sorgsna granar och ledslingor för gott.
För övrigt anser jag att Karthago ska förstöras.