Jag är uppväxt i Slaka, familjen flyttade dit när jag skulle börja skolan, gick i Slaka skola år 1-6. Bodde kvar hemma uppe på Åsdymlingen i Slaka tills det var dags att flytta hemifrån i början av 70-talet.
Jag har på senare år hört talas om folkmusikern Marie Länne Persson och hennes bok Källan i Slaka, men det verkade lite långsökt att förknippa bondlandet i Slaka med folkmusik. Slaka, där jag kan varje buske (åtminstone vissa delar och hur det såg ut för en så där 50-60 år sedan). Knappast folkmusik.
Ingen snackade under senare delen av 1900-talet om Slaka som ett nav av folkmusik i Sverige. Det är väl Dalarna eller?
I början av 1800-talet fanns tre syskon Wallman, Leonard Rääf och några till som med entusiasm och kärlek började uppteckna all musik som spelades och sjöngs i stugorna i Slaka. Ballader med ursprung i medeltid, sånglekar, sammanparningslekar (typ istället för datingapp anno 1800) och så fanns det några mycket begåvade sångerskor som Johan Wallman träffade: Greta Naterberg och Maja ”Månssan” Hansdotter, sångerskor som inte kunde läsa och skriva men väl hade en förmåga att minnas alla dessa balladverser och omkväden.
Hos Greta samlades ungdomar på kvällarna för att sjunga, leka, dansa och lyssna på hennes visor. Det blev hundratals låtar som samlades in och numera arkiverade på Nordiska museet.
Några av dem fick jag höra på musikkafé i Missionskyrkan Linköping, väldigt fint framfört och berättat av Marie Länne Persson och David Siljat härom eftermiddagen.
Marie Länne Persson skrev boken och titeln Källan i Slaka syftar förstås på den okända väldiga musikskatten men också på en jättefin stensatt medeltida källa i Slaka.
Vänta nu, var ligger den? I ”därdera” nedanför kyrkan eller var då? Jag som trodde jag kände varenda buske, det ser man…
Brun sofver allena – David Siljat och Marie Länne Persson