Katastrofala skivomslag

Katastrofala skivomslag är från början en blogg som blev en liten bok, utgiven av Herr Dryck. Stötte på den på bibblan och sedan var jag fast. Jag skrattade så jag grät. Elakt och hänsynslöst. Så många totalt vrickade skivomslag det producerades under 70- och 80-talet! Här kommer ett par favoriter tagna ur bok och blogg. Enjoy!


Nu plockar jag fram det tunga artilleriet, här har vi ett omslag som är som kaustiksoda och tabasco rakt in i synnerven. Christers har snärjt på sig sina tightaste halssmycken (notera hajtanden till höger), hopplösa bruna västar med skära paljetter, skjortor med vida ärmar och helt sjuka kragar och slutligen, som pricken över i, dragit upp de bruna brallorna till smärtgränsen and beyond. Genom detta snilledrag bjuder de nu på snoppkavalkad deluxe, där vi tydligt kan se vad var och en har att bjuda på. Liraren längst till höger med kabanoss ner på låret ser oförskämt nöjd ut, och är onekligen stolt över vad han har att visa upp. Mercy! 1976.



På bilden ser vi fem män. Fyra av dem hatar den femte, och ett överhängande hot om våld hänger i luften. Anledningen är uppenbar; Den lila herren ute till höger spelar kornett, skithögt, rakt i ansiktet på de övriga. Han har till och med tagit på sig njurbältet för att kunna komma upp i abnorma volymstyrkor utan att något brister i bukpartiet. Vi vet inte hur länge han har stått där och spelat, men alla som hört det potentiella ljudtrycket från en kornett på två decimeters avstånd förstår att varje ton skär genom märg och ben på de stackars frälsningsmusikerna. Mannen som är mest utsatt, och vars trumhinnor lär ha sprungit läck för länge sen, sitter ned med imponerande kass hållning och nollställd bedjande min. Han sitter uthasad på stolskanten så att låren pekar nedåt, med skuldrorna framskjutna och armarna hängande närmast förlamade längs sidorna. Till höger bakom honom ser vi en kille med någon sorts dam-polo med alldeles för korta ärmar, och en majestätiskt gles mustasch. Varför var det ingen som sa till honom att det är ett fullständigt dödfött projekt att försöka styra upp en stilig mustasch när man har tunnare skäggväxt än de flesta korta tanter kring 70-strecket? Bredvid honom står en snubbe som vi inte ser mycket av, mer än en bister min och en blick med djupaste kornetthat. Intill honom däremot, finner vi den i gänget som ser mest trolig ut att kunna explodera. Hans framskjutna ansikte och intensiva blick vittnar om att han nog kommer vara den av herrarna som kliver fram och drar en gräns för det hela, kanske genom att vänligt men bestämt föra upp hela kornetten i blåsarens rectum.

1971.

Hundratals fler finns att njuta av på http://katastrofalaomslag.blogspot.se/ .  Som sagt: Mercy!