En fördel när man är med i bokcirklar, är ju bland annat att man tvingas läsa böcker man inte skulle läst gjort annars, ”frivilligt”. Just nu och sedan några veckor tillbak så går Thomas Mann’s Buddenbrokks som ljudbok i bilen. En riktigt europeisk klassiker skriven runt 1900 och som faktiskt är riktigt bra. Den skildrar en framgångsrik köpmanssläkt, deras position i klassamhället, deras syn på tjänare och arbetare. Massor med sidor/CD, fördjupad personskildring,inträngande beskrivningar av borgarlivet, kvinnans roll i köpmannafamiljerna i Tyskland under mitten av 1800-talet. Men den har en något mindre trevlig sida som retar mig. Andra 100 år gamla böcker av Hjalmar Bergman eller Selma Lagerlöf i ännu högre grad! Nämligen hur man beskriver människor eller hur man karaktäriserar dem utifrån deras utseende. Låg panna, enfaldig blick, slöa ögon, osympatiska näsor osv. Så tänker vi i alla fall inte längre.Författare numera beskriver karaktärer från insidan inte från ansiktsformer och hur tätt ögonen sitter och det känns ju riktigt bra – att det har blivit bättre.