Det är nåt drömskt och vekt över Leonardos bästa bilder. Detaljrika och vackra. Både kvinnor och män. Inga furstar med överlägsen blick som det ju finns gott om hos andra samtida. När hon inte är på besök i storstaden Paris så hänger hon i Parma, drygt 500 år ung.
Den här vore fin på väggen hemma. ”Kvinnan med det okammade håret”. Och ramen, ramen är ju bara den värd hur mycket som helst. Den skulle kunna ersätta vilken som helst av tavlorna på mina väggar. T.o.m. nån av brorsans verk.