Alec hette vår trevlige och tillmötesgående AirBnb värd.
Beatles Walk var promenad i två timmar i beatlarnas fotspår, lägenheter där de bott – inspelningsplatser för Hard Days Night mm.
Clotted Cream på Scones hade jag aldrig ätit förut. Afternoon Tea var en riktig höjdare. Inget kvällsmål behövdes denna dag. Downtown London som kanske är Covent Garden, Leicester Square är bara för mycket – folk och konsumtion. Inte min grej.
Evensong var vi med på i Westminster Abbey. Vi trodde mycket sång, men det var (för) mycket riter och tillbedjan.
Fish & Chips kan vara olika. Vi åt lyxvarianten på Rock & Sole Place, supergott. Globe var vi också på, visningen av Shakespeares teater. Första dagen hann vi massor.
Halloween-firandet pågick en av dagarna och små barn knackade på utstyrda och glada. Dock inte hos oss för där var det Private Road och portkod.
Imperial China i Soho ska ha den bästa kinamaten, vi var där och nog smakade det bra!
Jade door, det var en av ledtrådarna till Opium Bar. Svår att hitta men väldigt mycket värt besväret. 15-16 Gerrard Street. En grön dörr och en liten skylt.
Klassiska målningar såg vi en del av på Tate Britain.
London Eye en strålande oktober morgon, riktigt fint och inte minsta otäckt.
Marylebone station, början på filmen A Hard Days Night spelades in där, där var vi också och mycket var sig likt där beatlarna flydde undan sina hysteriska fans.
Nightjar är världens läckraste bar, drinkarna liknade en sallad med sprit under.
O´Keefe såg vi på Tate Modern, världens dyraste målning av kvinnlig konstnär, Jimson Weed – 370 miljoner kr (2014). Häpp!
På vägen dit blev vi försenade 2½ timmar, bl.a. pga av att en personal på planet blev sjuk och 30 st inte fick följa med.
Quail (vaktel) åt vi som förrätt. Det trodde du inte!
Restauranger med mat från när och fjärran, bästa var kanske Jamie Oliviers Fifteen – men det fanns fler kandidater!
Southwark Tavern var en de alldeles vanliga men ack så trevliga pubarna. Ale på tap är gott!
Turner, Turner, Turner. Denna gång såg jag mästaren på Tate Britain.
Underground använde vi dagligen, Southfields var vår station längs District Line. 20 min in till Victoria. Med Oyster Card hur bra som helst. Räckte ända till Heathrow.
Vädret var största överraskningen, 14-16 grader, inget regn och en del sol.
Wraps på Applebees Fish Café . Gott, gott med Garlic Prawns. Ligger i underbara Bourough Market.
X Vi var väl förberedda med en lista på allt vi kunde göra, vi kryssade för en hel del, men mycket återstår. Next Time!
You say you want a revolution var en helt underbar utställning för oss från 50-60 tal på Victoria & Albert Museum. Nästa sommar gör dom en liknande om Pink Floyd!
Zebra Crossingen vid Abbey Road gick vi naturligtvis på, 1000 personer/dag gör likadant! 300000 st besökare varje år. Gissa om bilförare var irriterade.