– Ursäkta mig, sen från jobbet, säger kvinnan som tränger sig in på rad 6 i de Geerhallen strax före 18. Hon är stressad, rödblommig och säkert fylld av tanken: Jag hann!
Snart ska scenen äntras av två musiker.
Fullsatt på parkett i Norrköpingshallen med Johan Dalene (född 2000!) på violin. Programmet är perfekt för den stressade musikälskaren. Arvo Pärt ”Fratres” är ”musik i det omedelbara och oändliga”. Skriven för 40 år sedan, jättepopulär i radio tex. Tänk Eric Schüldt söndag förmiddag i P2. Långsam, avslappnad men ändå intressant och berikande. Konstigt att Pärt inte spelas mer på konsertscener. Jag är säker på att den stressade kvinnan känner sig mycket bättre efter 10 minuter Arvo Pärt. Lugn, fokuserad och med sänkta axlar.
Sen blir det vårljus med Schuberts forellkvintett, sprittande och lättlyssnat.
Ut kliver man en dryg timme senare i det ännu kompakta januarimörkret, tar sig till P-huset, fyller på Parksters kassa (jättedyrt att parkera i Norrköping) men själen är också rejält påfylld minsann!
Nynnar lite lätt när jag styr västerut, hemåt.