Turisten vandrar runt lite planlöst och tycker att det börjar kurra lite i magen. ”Där verkar trevligt, det tar vi”. Så tänker turisten (=bloggaren) oftast.
Så tänker inte Michelin och så tänker inte reskamraten Annika.
Michelin delar ut stjärnor till dyrkrogar på en löjligt hög prisnivå men också annat får jag lära mig, prisvärda bra krogar på lägre nivå får utmärkelser och en klisterlapp på dörren.
Annika letar upp dom som en spårhund och har flera förslag, ringer och bokar och visst man får planera men det är värt varenda steg.
Vi har ätit supergod polsk mat, kalkon och anka tex. men också en himmelsk italiensk ostbricka och Saltimbocca. Därtill ett glas vin som kyparen rekommenderar och man leviterar från stolen.
Lite kul kan det bli som på den japansk/koreanska krogen Hana Sushi. Kyparen börjar med att hälla på en vätska på ett par ihop-pressade nånting som genast sväller och blir lite större vita cylindrar, 3 cm höga. (längst upp till vänster på sushi-bilden)
När vi pressat ned alla godsakerna på fatet återstår fortfarande den okända vita saken. Annika tror han hällde på vinäger och att det nog går att äta, bloggaren provar att bita lite tveksamt i biten, smakar inget, lite cellulosa-artat.
Vi frågar vid avdukning då kyparen visar hur man elegant drar ut en våtservett att torka händerna på! Ridå och skratt.
Fortfarande en bondläpp på resa som tror han är nåt.