Fulla av förväntan, 1958. Bloggaren längst fram till höger
”Det var mitt liv hon pratade om”, hör jag en röst i mängden på väg ut från dagens föreläsning på senioruniversitetet. Inger Enkvist har just föreläst en timme under rubriken ” Hur Sverige valde att steg för steg montera ned kvaliteten i sin grundskolan från 1962 till idag”. Hon är professor emerita och har skrivit böcker i ämnet. Det är faktiskt sällan man hör nån så klar överblick över 50 års skolhistoria. Jag vet inte om hon har rätt i i allt men hon börjar på 50,60-talet med enhetsskolan och sedan alla reformer under den tid jag var lärare på slutet av 90-talet. Hon talar om hur det sociala sammanhanget i skolan blev allt viktigare, att man flyttades upp till nästa klass oavsett skolresultat, hur mer och mer resurser krävdes i specialundervisning för att elever förutom klara kunskaper för den årskurs man går i ska klara det man missat tidigare. Hur det blev läraren fram för allt som blev ansvarig för att inte bara individualisera utan se till att alla klara målen.
Hon talar om krisen för lärarna, hur förändringar av lärarutbildningen och organisationen i skolan bidragit till försämringarna, tidigare- senare-lärare, avskaffat av låg-mellan och högstadium, hur lärare skulle ha flera ämnen i sin examen och därav mindre kunskaper i varje ämne, hur lärare i de lägre årskurserna kunde bli lärare utan att ha kunskaper om grundläggande läs- och skrivkunskaper. Ändå hör jag henne aldrig säga att det var bättre förr. När frågestunden efteråt bryter frågorna lös, att den fulltaliga publiken består av mycket pensionerade skolmänniskor, några håller instämmande intressanta inlägg, nån pratar om att det var ett försök att införa kommunism i Sverige – men blir som tur är utbuad.
Men hon slutar ändå positivt, även om bristen på behöriga lärare kommer att vara smärtsam under det närmsta decenniet. Det går att vända, andra länder har vänt utvecklingen på 6 år.
Hon föreslår en rad punkter, jag minns några: ett slutprov i nian och sista året på gymnasiet så att eleverna vet vad man ska sikta på. Detta även om undervisningen inte är så bra i alla delar, högre krav för inträde till lärarutbildning istället för att alla som söker kommer in, skolledarens roll mm. Hon talar inte om ett nytt betygssystem, inte heller om att ta bort eller lägga till Antiken i nian utan mera om hur de senaste målbeskrivningarna i läroplanen ser ut. Skakar på huvudet, så lite sorgligt är det allt.