Nostalgi!?


Minnet öppnar sitt okända inre vid de första D ackorden i ”Jag minns dig Amanda”. Titeln känner jag vagt igen, men när gitarrens cissmoll och fissmoll följer är jag plötsligt tillbaka på 70-talet. Javisst, den underbara sången! Jag är på konsert med Cajsastina Åkerström och hon vågar inte bara sjunga låtar från den senaste succéskivan utan vänder också tillbaka till ”Cornelis sjunger Victor Jara”  och andra pärlor från förr.

Textrader som ”på språng emot fabriken”, ”om några minuter visslar sirenen”  hör man inte så ofta numera. Den vemodiga melodin slingrar sig över ackorden och berättar om obändig kärlek till Manuel ”som flydde upp i bergen”. En sagolik sång som fanns där långt inne i minnet utan att jag visste det. Med utsökt diktion en fantastisk inlevelse i ett anspråkslöst format sjunger Cajsastina så fint de gamla sångerna i den gamla forumteatern Linköping, likadan som den var på 70-talet, inte ens stolarna är bytta! (vilket syns på en del ställen)

Nostalgi för en senior kan vara fint om den innehåller något fint och bra. 

Annan nostalgi gick av stapeln i helgen, ”Seniorgalan” . I måndags hyllade Correns chefredaktör den geniala idén. Tre entreprenörer inom bl.a. städ och godisbranschen hade kläckt den lönsamma konceptet att man för biljetten fick en sittning med kaffe och tårta, Ragnar Dahlberg och en gammal Linköpingsfilm från förr, lyssna på lite musik av PRO och till sist sjunga nationalsången  stående i givakt. Chefredaktören tycker i sin recension att ”det är starkt och underbart fint”. Man hoppas ju att alla som slitet ett liv i sina respektive yrken kände sig uppskattade på jobbet, av arbetskamrater, kunder och chefer när de var yrkesaktiva – det gjorde jag – och att det var belöningen, inte att Mariehultkören från Skärblacka sjöng Benny Andesson.

En ursäkt är väl att en del av pengarna går till välgörenhet och inte minst när seniorer går hem får de med sig en ”godispåse” med riktigt bra erbjudanden från sponsorerna.

Jesus,man tar sig för pannan…