Förra veckan delades Emmy Awards ut i Los Angeles, TV-världens Oscar. TV utbudet har blivit mer av min vardag under de första pensionärsåren, inte så märkligt. Förr orkade man knappt följa en serie och ingen som började efter 22.30. Tekniska innovationer gör ju att man kan se programmen lite när man vill, förr var det ju en procedur att programmera en inspelning. Allt har blivit bättre.
Detta gäller även USA vill jag mena, tv-serier alltså. Toppskådespelare, påkostade produktioner med vettigt angeläget innehåll. Vem kunde tro det?
”Big Little Lies” – fick pris som bästa miniserie. 6 avsnitt om familjer i övre medelklass i Kalifornien, där mycket otäckt döljer sig under ytan, bl.a. hustrumisshandlaren Alexander Skarsgård. Jag tror de flesta av de övriga skådisarna var prisnominerade. Mycket sevärd! Liksom den som vann pris som bästa dramaserie ”Handmaid’s Tale”.
Elisabeth Moss är grymt bra som Offred, en ”handmaid” vars uppgift är att bli gravid i en familj som inte kan få barn. Vanligt i denna lätt tvistade framtid där tjänarinnor hålls som boskap och insemineras under rituella förhållanden. Vidrigt men oerhört facinerande.
Pris fick också Black Mirror, bästa tv- film, också den en lätt science fictionartad historia.
Den skrev jag om redan i januari.
Och många produktioner ställer sig frågan ”Hur kunde det bli så här?” Och det gör jag också. Medan brittiska tv-serier verkar ha gått ner sig i kriminalgenren så har amerikansk tv produktion gått vidare med hög klass och ett angeläget innehåll.
Oväntat och välkommet!