På tåget mot Baluchistan oktober 1977
För nästan exakt 40 år sedan tog jag mig över gränsen mellan Baluchistan i västra Pakistan och Afghanistan. Till och med 2 gånger- fast det var inte meningen.
Så här var det: jag reste under hösten 1977 mot Indien, genom Turkiet, Iran, Pakistan och Afghanistan. Jag och min reskompis Arne (fotograf från Norge) hade kommit till Quetta i den nu ökända delstaten Baluchistan, Pakistan, då lugn – numera orolig och inget för västerländska backpackers.
Vi äntrade en gammal skraltig Bedfordbuss och åkte över Khojakpasset 2300 m.ö.h.. Kvinnor i en avdelning av bussen, övriga passagerare inkl. höns på andra sidan.
Väl över på andra sidan bergspasset visade det sig att vårt visum inte var fullständigt, en stämpel fattades. Svordomar och reträtt till Quetta och ett nytt försök ett par dagar senare. ”Samma hisnande färd och äntligen var vi över gränsen” läser jag i dagboken 40 år senare. Vid gränsen hälsades vi på skånska (!) av en afgansk tulltjänsteman som studerat i Malmö i 4 år. En märklig upplevelse.
Jag minns ett brungrått mäktigt och ödsligt ökenlandskap genom bussfönstren genom södra Afghanistan och dagboken berättar om att det var skönt att ta in på ”Friends Hotel” i Kandahar, även om hashröken låg tät över detta västerländska ”andningshål”. Många år sedan men de kommande veckorna i Afghanistan blev bland de mest minnesvärda i mitt reseliv det minns jag och att bläddra i dagboken 4 decennier senare fyller ut luckorna med detaljer.
Kamelmarknaden i Herat, Buddastatyerna och traditionell hästsport i Bamyan…