Så här brukar det se ut, paus i paddlandet. Fyra mogna herrar och lika många välanvända kajaker. På en klipphäll, efter en kaffepaus eller kanske en lunch.
Så har det i stort sett ut i 35 (!) år, så länge är det sedan vi byggde de ursprungliga kajakerna i Danmark. Två av dem hänger med ännu. En är nybyggd och en är i glasfiber och kan kallas pensionärsvänlig eller container-kajaken om man vill.
Vi har med oss allt inkl. mat och vatten för några dagar till sjöss. I år blev det Gryts södra skärgård.
När vi inte paddlar, vilar, lagar mat och kokar kaffe så pratar vi oss genom kvällarna. I år fanns det mycket dystert i världen att avhandla men som tur är blir det en hel del kär nostalgi och garv också.
Då minns vi vinflaskor som hopplöst fastnat längst fram i fören, hur vi bröt färden i +4° och hård motvind, sjöar med noll (nästan) tältplatser, när vi satt på en klippa längst ut i havsbandet och en mäktig fågelflock svepte över våra huvuden, piskande regn i Sörmland, tur med vädret på norsk fjord.
Från öst- till västkust, från Höga Kusten till Isefjorden i Danmark, från Femunden i Norge till de tusen sjöars land i öster, från grunda lervikar där tidvattnet sjunker undan (hjälp!) till svindlande djup i Aurlandsfjorden.
En gång om året syns vi alla fyra, först en konferens per tel/zoom om var vi vill åka. Numer har vi ju nästan varit "överallt" så det spelar inte så stor roll längre, sjö, älv eller hav (vill vi nog helst).
Det är ju vänskapen, kramarna, skratten och glädjen över att uppleva allt detta igen och igen och igen som är det mest värdefulla.
Det stilla ljudet av en paddel som bryter vattenytan och gemenskap bland vänner.