Det var ju en spektagulär måne på morgonhimlen, natten till måndag. En hel del gick upp lite extra tidigt för att se en mörkröd himlakropp hänga mot en gnistrande stjärnhimmel i väst. Man förstår ju att det måste ha gett upphov till spekulationer och undran i grottor och hyddor runt om i världen för några tusen år sedan. Månförmörkelser och himlakroppars banor sammanföll väl då också…
Det finns en bok som heter Röd måne som jag kommer att tänka på. Den är skriven av Elisabet Nemert som skrivet antal historiska romaner av mera lättviktig sort, men läsvärda om man vill ha något sådant. Det är stora, stormande känslor, hjältar och hjältinnor i en omvälvande historisk miljö, krig och kärlek i målat med stora breda penseldrag med mycket färg.
Bäst av de jag läst: Vindarnas ö (Egypten, Kreta för 3500 år sedan) och Rovfåglarnas tid (franska revolutionen) och Röd måne var inte så dum den heller.
Jag ska nog läsa den senaste Ringens gåta också när jag hinner… och det gör jag ju.