Ett tyskt tåg typ X2000 heter ICE. Det är modernt fräscht och nästan allt funkar perfekt. Det börjar redan på perrongen, den tydliga tavla (ovan) som SJ avskaffade för länge sedan finns kvar. Man ser precis var vagnen du ska på stannar. Bra när det är många som ska på ett tåg som är 14 vagnar långt. Det är inte svårt att hitta din plats eftersom det finns elektronisk info vid varje plats. Där anges mellan vilka stationer som platsen är reserverad. Reservation (billigare än i Sverige) rekommenderas men är ej obligatorisk. Lätt för den som bara hoppar på tåget och enkelt ser när platsen är ledig.
Naturligtvis finns info på en display i taket om vilken vagn du är i, vart du är på väg osv.
Jag skulle säga att det är tre gånger så mycket plats i en salongen för bagage eftersom Deutsche Bahn upptäckt att passagerare ofta har rejält med packning. En litet klistermärke (så enkelt) talar om åt vilket håll du har restaurangvagnen. Hur många gånger har man inte frågat en stressad konduktör om detta i Sverige?
Wifi fungerar förstås (utom genom tunnlar), en webportal som talar om allt du vill veta och inte veta, helt suverän med karta och aktuell hastighet, sevärdheter mm.
Städpersonal passerar genom vagnen och tar hand om skräp liksom nån som tar upp kaffebeställningar och undrar om nån vill köpa glass. Man bara gapar.
Går du till restaurangvagnen så väntar flera positiva överraskningar. Först en ståfika vagn och så en sitta-vid-bordet-och-bli-serverad-som-i-en-riktig-restaurangvagn. Det är 4 personal i köket, ingen av dem är konduktören, de ägnar sig åt service och biljetter om ni förstår. Maten är väl så där men servicen perfekt och ölen god, så ok.
En ständig ström av små barn till kassan som kvitterar ut en godisbit och en målarbok gör en på riktigt gott humör på denna färd med ICE 787 mot München.
Jag tvivlar på att jag får lära mig vad ”signalfel” heter på tyska.