Numera, när man är pensionär, är inte denna tid på året lika laddad som för ett par år sedan. Nog noterar man lite förstrött att det är mitten av augusti men i år är detta vad som återstår av ”mitt” personalrum och skolsköterskans mottagning. En hög med grus. I början av sommar kallade skolvaktmästare Niclas intresserade till början av rivningen av min gamla skola, min arbetsplats i åratal. Äntligen får man säga, lappad och lagad i decennier, tre olika värmesystem osv.
Här ska bli ny fin skola i Tallboda om ett par år, bra att det satsas men då när vi spänt väntade på grävmaskinen, blev mest lite trevligt prat med gamla arbetskamrater, husrivning är mer källsortering än dramatik nu för tiden.
Ny generaldirektör för Skolverket, Peter Fredriksson, har vi också fått.
” De flesta elever i Sverige får en skolgång som är fantastisk, eller åtminstone väldigt bra” säger han i en intressant intervju länkad nedan.
Men han varnar också för att bara mer pengar löser inte allt.
”Men skolan lider egentligen inte brist på pengar. Det som saknas är snarare ett tydligt fokus på elevernas lärande, uppföljningar och personligt ansvarstagande.”
Vilken underbar utmaning om man vore typ 30 igen, kunde välja vilken skola och vilken slags skola man ville jobba på, numera för en rejäl ingångslön.
Jag skulle nog välja en ny Tallbodaskola igen, och väldigt gärna med några gamla arbetskamrater fast vi skulle vara typ unga allihopa och entusiastiska, fyllda med visioner.
I intervjun kan man läsa att en inte helt okänd Håkan Hellström har nämnt Peter Fredriksson, som då var hans svensklärare i Göteborg, som en av sina främsta inspirationskällor.
”Något mer meningsfullt än att vara lärare kan Peter Fredriksson knappt tänka sig”. Inte jag heller även om alla elever inte ska bli rockpoeter.