Visst är det ett ständigt nöje att titta på folk när man sitter en stor station och väntar på avgång. Där kommer stressade unga människor, utan sällskap på väg till jobbet, universitet och alla ställen de ska till. Fast blick, redan i tankarna bakom skrivbordet. Sedan har vi de mera udda, böjda utslitna gamla, unga redan utslagna. Folk som pratar med sig själva, inte headset dock. Några som springer, andra som har med sig cykeln. Ska den med också, mycket möjligt.
Sedan detta med hur folk går, fort och effektivt, men också vaggande och släpande, med rullator, fjädrande gång i en helt egen stil. Hur ser bloggaren själv ut förresten? Lätt böjd äldre man med något linkande gång. Väcker ingen större uppmärksamhet. Annat med dem som satsat på att placera hela sin personlighet i håret, grönt, cerise eller gudvetvad. Den lätt framåtböjde mannen med grön ryggsäck, grå keps och lite hår kvar. Nu rör han sig visst mot spår 22.