Detta skriver jag på långfredagen, en passande dag för detta ämne. Tristess är mer än bara tråkigt, långtråkigt eller enformigt. Mer ett själstillstånd där jag befunnit mig ett par månader nu. För lite intellektuell mänsklig stimulans tror jag det beror på. Råden till blivande pensionärer brukar ju vara att skaffa sig en hobby, utveckla ett intresse man redan har, fördjupa sig i något man inte orkat/hunnit tidigare.
Det gäller nog i högsta grad även denne pensionär.
Bokcirkel, födelsedagsuppvaktning, planera sommarens resor, påskmiddag och fika med de närmaste är alla jätteviktiga i den riktningen men det måste finnas mer för att själen ska nöja sig. Att se framåt är superviktigt, resor i all ära men till sommaren känns det långt.
Nu har jag gjort mitt på stadsmissionen, åtminstone för denna gång. Bokavdelningen och brödtransporter får andra sköta.
Så nu tar jag och utvecklar mitt fågelintresse. Inte bara genom mata duvorna i parken (fågelbordet alltså), det finns ju en fågelklubb att gå med i.
På lördag är det rödspovens dag, väl mött på Nybroparkeringen vid Stångåmynningen kl 9.00. Fram med kikare och på med stövlarna!