Bränn alla mina brev: Alex Schulman Till minne av en villkorslös kärlek: Jonas Gardell Två av det senaste halvårets svenska läsupplevelser för mig om man gillar, lättläst om viktiga ämnen och familjedraman som berör. Alex Schulman tar som utgångspunkt sin egen ilska mot fru och barn och spårar ilskan tillbaka till Sven Stolpe, sin morfar, som jag själv minns från TV som sur, stockkonservativ kulturgubbe som verkade vara emot allt modernt. Alex minns somrar hos sina morföräldrar och tyrannen Stolpe som han erkänner han tycker mindre och mindre om ju mer han forskar om den kärleksaffär som hans mormor hade med en ung Olof Lagercrantz sommaren 1932. Alex har ju skrivit flera böcker om sin familj och alla är välskrivna, lättlästa och bra. Och modigt att gräva på djupet i en självupptagen alkoholiserad mor och en elak morfar. En recensent skrev att den dag Alex Schulman lämnar familjekretsen och skrivandet utifrån sitt eget perspektiv så kan det bli ett riktigt fint författarskap. Jonas Gardell gräver också djupt i sin familj, med oväntade berättartekniska knep, som kanske inte alla gillar. Han skildrar det gränslösa kärleksband mellan honom och den dementa mamman. Sorglig och gripande. Borde fått Augustpriset!