Ett enformigt ty-ty-ty-ty-ty-ty-ty ekar dagligen över trakten. Det är gökens föregångare, göktytan som hävdar sitt revir. Finns det ett par st par i trakten blir det rätt tjatigt. Vid ett tillfälle när jag tröttnat körde jag P2-fågeln så det ekade över nejden. Genast var den framme och spanande in vem inkräktaren var. Göktytan är lite speciell, ingen gök utan en mindre hackspett och det är så den låter och beter sig.
Faktiskt var det den första fågel som avbildades och beskrevs i tryck i Sverige ( Olof Rudbeck 22 maj 1695) och så har den ett speciellt sätt att röra halsen. När den blir riktigt skrämd eller hotad ”kan den låta huvudet och halsen falla nedåt och med slakt hängande hals vrida huvudet fram och tillbaka”, läser jag på nätet. Det har jag aldrig sett. Den lär också väsa som en orm om det behövs.
Än en gång kör jag fågellätet på paddan för att kunna ta en bild där den sätter sig i äppleträdet ovanför mitt huvud.
Lovar att inte göra så mera, jag hoppas att den tycker den kommit till en bra plats efter att ha flugit över norra Afrika och hela Europa. Här finns massor av myror, det käkar den mest tydligen.
Faktiskt är det lite likt paradiset just nu, soligt och försommargrönt och ett enformigt ty-ty-ty-ty-ty-ty-ty.