Det rör på sig i naturen. Första citronfjärilarna har visat sig, vilset fladdrande. Lökväxter har modigt visat livskraft i skyddade rabatter. Stackmyror klättrar runt på sitt jättebygge i soligt läge, sökande, planlöst.
Lärkan fladdrar nånstans mitt över östgötsk åker, intensivt drillande. En flock tofsvipor står bland frusna blöta tuvor, tittar på varandra och tänker. Hur och varför hamnade vi här? Och så en stor flock dovhjortar som överlevt vintern, strövande lugnt över vägen en sen kväll när jag är på väg hem. Minst 50 stycken. Snart finns nytt fräscht bete efter en mager årstid. Gäller oss alla.