På dagarna hör jag tranorna stå och trumpeta på närliggande fält, sparvar och hackspettar har kommit igång med sina vårljud. Bofinkarna är framme och äter vid fågelbordet för att se vad som finns kvar efter vintern. Tar man en promenad så ser man blåsippor och hösthov blomma. Härligt. Men så håller man på att trampa på den här saken. En rejäl mördarsnigel, 1 dm lång! Måste vara en övervintrare. Man kunde ju hoppas på att en rejäl vinter skulle vara något negativt för dem men enligt vetenskapsradion så har de som inte klarar vintern dött ut och kvar är de som inte har problem med kylan överlevt och kommer att föröka sig med nya vinterhärdiga exemplar. Survival of the fittest i praktiken helt enkelt. Normalt undviker jag att trampa på vårtecknen, den här och hens kamrater behandlas inte med samma respekt i min trädgård. Förra året var ett riktigt snigelår, mina späda grönsaker med mera åt de upp. Grannarna som odlar mera hade jätteproblem. I år är jag på tå redan nu, sista dagen i mars! Med ursinnig blick och trädgårdssax så ser jag till att de kryper vidare till de sälla jaktmarkerna.