Du vet de där stunderna när du ser nåt riktigt bra på TV eller ännu hellre film så kan du glömma att det är just det du gör, ser på TV eller film. Du dras in i bilden och är bara där. Det hände mig på Victoria & Albert Museum, London härom dagen.
Deras utställning You say a want a revolution, Records and Rebels 1966-1970 är en väldigt häftig upplevelse. Modernaste teknik med hörlurar på huvudet gör att det bara är att gå runt och låta allt hända. En massa musik naturligtvis, det är den röda tråden men också annat, politik, uppror och mode.
Allra häftigast är rummet där Woodstock festivalen projeceras på tre jätteskärmar ovanför huvudet och när The Who drar igång ”My Generation” är det ståpäls. Roger Daltreys klassiska fransiga jacka finns också utställd liksom orginalkladdar till berömda Beatleslåtar, Mao lilla röda, vinylomslag och massor av annat.
Jag var 16 år 1966 och upplevde allt, om inte på första parkett så i alla fall via media på avstånd i Slaka. På pojkrummet eller i första rummet som inneboende och student. En fantastisk tid – man är glad att man fick vara med. Och kom ihåg:
LONG HAIR IS COMMUNISM!