”Det är bara gubbar som lyssnar på jazz”, som en kvinnlig bekant påstod i höstas och ett riktigt fint jazzår har det faktiskt varit.
Vill du ha en brötig saxofon, med en pumpade hammondorgel till och ett makalöst sväng så väljer du Klaus Doldinger´s Passport med Doldinger Å andra sidan kanske du vill ha nåt mer smart, då är Esperanza Spalding Emily´s D+Evolution nånting för dig. Halsbrytande eget, liknar inget annat. ”Vad är det här?” kommer omgivningen att fråga dig med skräck i blicken.
En dos virtuos fusionjazz kanske? Då är japanskan Hiromi och Sparks nånting att bita i. Anthony Jackson och Simon Philips på bas och trummor hänger knappt med, (trots att de är typ världsbäst).
Inom pop och rock lämnar jag walkover i år, inget fantastiskt har dykt upp i dessa genrer påstår jag tvärsäkert och du håller säkert inte med. Visst Bowies Blackstar ligger väl där och nosar eller kanske Leonard Cohens sista men de är inte tillräckligt jämna för att platsa som riktigt, riktigt bra, men …
Årets skiva är en kines som spelar Chopin: Ballades, Berceuse, Mazurkas. Yundi smeker och hamrar fram Balladen i gmoll och annat välbekant. Deutsche Grammofons tekniker har överträffat sig själva och HiFi klyschor (som jag är väl förtrogen med) bli äntligen sanna. ”Steinway flygeln står mitt i rummet, det är så håret reser sig på armarna, gåshud”. Årets skiva, makalöst bra.
Jösses vad mycket härlig musik det finns.
Och all bra musik här ovan finns bl.a. på Spotify! Grattis!